Påskägget

2018-03-22 I Sverige äts det en hel del ägg, ungefär 200 stycken om året per person brukar man räkna med, det blir drygt 1,8 miljarder tillsammans. Under de senaste fem åren har vi dessutom bara ätit fler och fler. Under påsken dubblas konsumtionen och som mest äter vi på påskafton. Men det är inte bara i Sverige som det äts ägg om påsk, utan det är en vana spridd över hela världen.

Livets och naturens ägg
Det finns ingen ensam förklaring till att just ägget fått en särställning under påsken, det finns flera. Det är en kombination av kristen symbolik, katolsk kvarleva och naturens förutsättningar.

Först och främst är ägget en symbol för liv och uppståndelse – just vad påsken i ett nötskal handlar om. Symbolen förekommer dock inte enbart inom kristendomen utan i flera religioner, till exempel lade man under antiken ägg i gravar för att underlätta pånyttfödelsen av den döda.

För det andra var ägg förbjuden mat under den katolska fastan som föregår påsken. Man fick helt enkelt inte äta ägg eller någonting som innehåller ägg under en 40-dagars period, varför frosseriet av dem när fastan var slut på påskdagen blev så pass viktigt.

För det tredje är det först under våren som fåglarna börjar värpa. Med dagens höns har det naturliga värpandet satts ur spel med hjälp av avling och ljuskontroll i hönshusen, men en ”riktig höna” slutar värpa någon gång under hösten och sätter inte igång igen förrän vårsolen börjar skina. Alltså blev tillgången på färska ägg glädjande och ätandet begynte. Började fåglarna värpa före påsk hade man dessutom en hel del ägg sparade när påsken väl kom. Denna förklaring brukar ses som den bästa, men den står sig inte ensamt ty påsken är rörlig vilket gör att den ibland ligger oerhört tidigt varpå fåglarna ibland inte hunnit börja lägga ägg, varken tamhöns eller vilda fåglar. Dessutom är påskägg gemensamt för en rad olika länder med väldigt olika klimat.

Utsuddande äggränser
Som tidigare nämndes i krönikan om Semlan, har Sverige varit ett protestantiskt land i snart 500 år och i ett sådant utstår man inte fastan, varför man skulle kunna tro att äggätandet under påsk inte skulle ha fortgått. Men, precis som med semlan så tycker vi om mat och trots att vi upphörde fasta så fortsatte vi fira påsk, för kristna var vi i alla fall, och påsken behöver sina attiraljer. Varför ändra ett vinnande koncept?! När dessutom föreställningar kring själv påskägget uppkommit blir det svårt att bli av med dem. För just påskägget ansågs som extra nyttigt och stärkande, dock var det förr i världen enbart hårdkokt som gällde annars var det inte riktig mat, de gav kraft i benen och skulle skydda mot det onda. Dessutom sades de vara bra för det sexuella – förutsatt naturligtvis att de var värpa under påsktid! Däremot har gränserna suddats ut sedan vi blev protestanter. Egentligen tar fastan inte slut förrän på påskaftonsnatten och det är alltså på påskdagen man åter fick börja äta, men där har vi gjort en glidning till att äta våra ägg på påskafton istället. Påskafton var annars den dagen man målade ägg på så att de var färdiga att ätas eller ges bort under nästa dag.

Med kopp och pensel
Att just måla eller färga äggen är ett bruk som är äldre än kristendomen och förekom bland annat i det forna Egypten och Persien. I England hittar vi belägg
på seden från tidigt 1200-tal men det har varit förekommande över hela Europa. I Norden får vi dock vänta till 1700-talet innan vi hittar det bland vanligt folk. Det vanligaste sättet var att koka äggen tillsammans med lökskal, men även lavar, björklöv och kaffesump gick bra. För att få mönster på äggen band man snören eller blad runt, eller, om man var flink med kniven, kunde man rista in mönster i skalet efter färgningen. Vid förra sekelskiftet dök speciella äggfärger upp och snart började man måla dem med pensel. Ungefär samtidigt som beläggen för äggfärgning dyker upp i Sverige dyker även äggkoppen upp. Vanligt folk höll sig till att äta ägg i tallrik, men inom överklassen blev det på modet att ha en speciell kopp där ägget låg eller stod. Under 1800-talet övergick man till att enligt franskt mönster äta dem stående som idag.

Påskägget som oätlig kärleksgåva
Varför vi färgar våra ägg finns ingen förklaring till annat än att vi kan, tycker det är roligt och att människor gjort det sedan urminnes tider. I Ryssland och i Östeuropa har äggmåleri blivit en konstform, till skillnad från oss här i Sverige där vi allt som oftast äter upp våra målade ägg innan de ens är färdigmålade.
Denna konstform utmynnade i dem kanske mest kända påskäggen i världen.Dessa i sin tur bidrog sedan till äggkonstens fortsatta popularitet. Jag talar naturligtvis om fabergéäggen, d.v.s. de ägg som Peter Carl Fabergé och hans guldsmeder tillverkade åt de ryska tsarerna från 1885 fram till ryska revolutionen 1917. Det första ägget var en påskpresent från tsar Alexander III till hustrun, det var ett vitt ägg men inuti fanns en gula av guld och därinnanför en höna och i hönan en krona. Presenten blev en succé och Fabergé fick fortsätta tillverka exklusiva ägg till påsk, gemensamt var att de alla skulle innehålla en överraskning, som ett slags kinderägg i lyxförpackning. När Nikolaj II tog över vid sin fars frånfälle tog han upp faders påhitt och fortsatte att ge sin mor ett ägg varje år, dessutom såg han till att även hans fru fick ett ägg. Fabergé tillverkade även mindre påskägg som kunde användas som halssmycken och ges bort som påskpresenter av bättre bemedlade.

Ge bort ett ägg!
Som skrivet vet vi inte exakt varför vi målar och utsmyckar ägg men det kan hänga ihop med vanan att, liksom tsarerna, ge bort påskägg. Idag lever den vanan kvar genom att vi ger varandra pappägg fyllda med godis, något som smög sig in i landet tillsammans med tittäggen i kristyr från Tyskland vid 1800-talets slut. Från början var det dock riktiga ägg man gav bort.

Under medeltiden gav man i södra Sverige påskmat, däribland ägg, till prästen och klockaren. När detta avskaffades under den senare delen av 1800-talet levde det kvar i att konfirmanderna på den sista läsdagen innan påsk gav prästen ägg. På 1700- och 1800-talen blev det även vanligt att ge bort ägg till tjänstefolk och vänner, varpå de senare ofta var dekorerade. Detta kan i våra öron låta lite konstigt, men ägg var en lyxvara. Hade man ägg valde man oftast att sälja dem på marknaden hellre än att äta dem själv. Dessutom var det inte alltid ett överflöd av ägg, varken till påsk eller senare. I norra Sverige kunde man få äta pingstägg istället för påskägg om det blev några ägg alls och under svältår sökte sig många, inte enbart de fattigaste, till de större bondgårdarna för att tigga ägg till påsk – i synnerhet ungdomen som behövde ägg till sina ägglekar, som äggrullning och äggpickning. Att få ett ägg var, och är, en oerhört fin present. Glad Påsk!


Amelie Rosengren är historiker och Mat & Kulturskribent för Restaurang.se info@restaurang.se

Krönikor