Våfflan

2014-03-22 Som det matglada folk vi är ser vi gärna till att fylla våra högtidsdagar med mat och godsaker, även långt efter det att vi i egentlig mening upphört att fira dem. Nu står Marie Bebådelsedag för dörren – dagen då Jungfru Maria fick besök av ängeln Gabriel som meddelade att hon väntade Guds son och dagen då svenskarna gräddar våfflor som galningar.

En gammal goding
Våfflan är en riktig gamling i det europeiska köket, men från början var den mer lik rån än våfflor. I antikens Grekland bakades obelios, tunna kakor gräddade mellan två flata metallplattor över en öppen glöd. De serverades direkt eller ihoprullade – likt våra glasstrutar idag. Dessa kakor blev föregångare både till kyrkans oblater och matälskarnas rån och våfflor. Under medeltiden dyker den sedan upp som snabbmat på marknader och religiösa festivaler och i Frankrike finner vi till och med ett våffelskrå som reglerar våffelförsäljningen på gator och torg under 1200-talet.

I Sverige hittar vi våfflan först på 1600-talet, i alla fall i skrift. Det är dock stor sannolikhet att den funnits här långt tidigare även om ingen bemödats skriva om den. Snart hittar vi allehanda våffelrecept, men de flesta liknar varandra – en del har i grädde, en del mjölk, andra sur grädde, några använder ägg och socker, andra inte. Smör och mjöl består dock. De svenska våfflorna var och är ganska tunna och frasiga i jämförelse med sina kusiner runt om i världen som mången gång är tjocka och baserad på jäsdeg.

Vid början av förra sekelskiftet hade våfflan sin glansperiod i Sverige, det blev då på modet att gå på promenader, och längs promenadstråken dök caféer och framförallt våffelbruk upp. Man skulle då stanna till en stund för att dricka en kopp kaffe och äta en våffla, gärna med sylt och grädde – det senare tillbehöret ett, för den tiden, ganska nytt påfund.

Järnet
De första våffeljärn vi känner till kommer från Nederländerna och är från 1300-talet. Dessa var fyrkantiga och gjorda för att göra vackra mönster i våfflorna såsom adelsvapen, religiösa symboler och landskap. Vanligast kom dock att bli det rutmöster vi har än idag och det är också därifrån våfflan fått sitt namn. Det tyska namnet för honungskaka, d.v.s. binas rutiga vaxkaka, är nämligen wabe vilket efter tidens påfrestningar blivit våffla.

På 1800-talet kliver järnspisen in i de svenska hemmen vilket medför att våffeljärnen byter skepnad. Från att ha varit fyrkantiga och anpassade för en öppen härd blev de nu runda för att passa i de nya spisarnas runda hål. Rundeln delades inuti upp i hjärtformade tårtbitar. Man passade även på att tillverka små våffeljärn som leksaker, dock fullt fungerande. 1911 kom det första elektriska våffeljärnet i USA, men det dröjer innan det dyker upp här hemma.


Styggelse eller befrielse?
På senare år har debatten om färdig våffelmix blivit vildare och vildare. Vem behöver våffelmix när den enklaste våffelsmeten består av mjöl, smör och vatten, något som de flesta har hemma?! Men även våffelmixen har en historia och uppfanns i en tid då man ville avlasta de betungade husmödrarna i västvärlden med allehanda hjälpmedel, vare sig det var dammsugare, elektriska symaskiner eller färdigmat.

1932 startar tre bröder vid namn Dorsa i USA ett litet företag och uppfinner en våffelblandning till vilken man bara behöver tillsätta mjölk. Våffelmixen blev så sakteliga populär, dock ännu inte utanför landets gränser – det kom att dröja många decennier innan våffelmixen kom till Sverige och det var inte förrän på 90-talet som den hade sin storhetstid här. Bröderna kom under femtiotalet med ännu en uppfinning som numera är oumbärlig i amerikanska hem, nämligen frysta våfflor. Trots succén i hemlandet har just denna typ av våffla, tillskillnad från mixen, ännu inte blivit populär här hemma.

Den poetiska våfflan
Att en maträtt är uppskattad brukar avspeglas i sång och poesi och när det gäller våfflan finns den med bland giganterna. Redan på 1100-talet finns den med i fransk romantisk poesi som blev mäkta populär över det ridderliga Europa och på 1300-talet hittar vi den hos ingen annan än Chaucer som omtalar våfflan i sin berömda The Canterbury Tales som del i ett frieri.

I Sverige är den främste att omsjunga våfflan Carl Michael Bellman som i sina Fredmans Epistlar nämner den flertalet gånger och enbart i positiva sammanhang. Till exempel i den i övrigt ganska dystra Epistel 53 hittar vi denna uppsluppna våffelvers:
 
Här är oss godt, gutår min Sköna!
Tag en Våffla och Melon;
Drick et glas öl med stjelkar gröna,
Fyldt med muskot och citron.
Spela, var yster.
Drick kära Syster.
Hurra! hvad Båtsmän och Systrar i takt
Dansa på vår gröna trakt.

Att fira en felsägning
Med våfflans bakgrund i ryggen undrar kanske den uppmärksamme varför vi i all friden äter våfflor i samband med Jungfru Marias graviditet. Anledningen är enkel: Sedan länge har Marie Bebådelsedag kallats Vårfrudagen, något som snabbt i folkmun blev Våffeldagen. (Försök säga Vårfrudagen snabbt fem gånger och se hur det går!) En enkel missägning helt enkelt, hur gammal vet man inte riktigt men en ursäkt till att äta har vi sällan sagt nej till. I Skåne däremot var man under lång tid misstänksam mot denna dag då de kallade den för Fruedagen, som dansken, vilket inte alls fungerar lika väl med våfflorna. Detta har man dock kommit över nu och man äter våfflor som resten av landet den 25:e mars.

PS. Ni som mot förmodan inte tycker om våfflor kan glädja er åt att det nu är nio månader kvar till jul!


Amelie Rosengren är historiker och Mat & Kulturskribent för Restaurang.se info@restaurang.se

Krönikor